Kära kära kära fina Ida,  jag fattar inte. Det fanns inte på min världsbild att det någonsin skulle hända. jag känner mig tom. Du var så härlig som person. Alltid glad, rolig, snäll, vacker osvosv men skulle jag räkna upp alla dina goda egenskaper skulle det inte få plats.Jag förstår inte att det har hänt. Allting känns så osäkert. Rädslan har inga gränser längre. Det är orättvist. Fel. Dumt. Jag ska från och med nu börja ta allt på allvar och inte "leka med elden" för det finns alltid en liten risk. Det har du lärt mig nu. Du kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta. Vi älskar dig. Nu och föralltid <3